|
|
 ca 1210 - 1266 (56 år)
-
| Namn |
Birger Jarl (Magnusson) |
| Födelse |
ca 1210 |
| Kön |
Man |
| Död |
21 Okt 1266 |
Västergötland  |
|
| Person-ID |
I1614 |
AllRelatives |
| Senast ändrad |
1 Jan 1995 |
-
| Noteringar |
- Svensk jarl och storman, till Bjälbo, riksföreståndare, lagstiftare.Stockholms grundläggare
Birger Jarl, d. 1266, svensk statsman, son till Magnus Minnesköld och Ingrid Ylva, brorson till jarlarna Birger Brosa och Karl den döve. B. tillhörde en inflytelserik släkt med stamgods iÖstergötland, Bjälboätten, som av tradition, men oegentligt, även kallas *Folkungaätten. I sitt första äktenskap var han från ca 1235 till 1254 gift med Ingeborg, dotter till kung Erik Knutsson. År1261 ingick han äktenskap med Mechtild, dotter till hertig Adolf IV av Holstein, änka efter kung Abel av Danmark. Han var far till bl.a. kungarna Valdemar Birgersson och Magnus Ladulås. B.lyckades bygga upp en unik maktställning, nära allierad som han var med kung Erik Eriksson, hans svåger. Han omtalas som jarl första gången 1248; troligen efterträdde han den samma år avlidne jarlenUlf Fase. Året dessförinnan hade kungens och B:s motståndare, de s.k. äkta folkungarna under Holmger Knutsson, besegrats vid Sparrsätra. Ytterligare ett stormannauppror nedslogs vid Herrevadsbro1251, och därefter restes inget kraftigare motstånd inom landet mot B. Sin maktställning baserade B. delvis på kyrkans stöd. År 1248 ledde han förhandlingar med kardinal Vilhelm av Sabina iSkänninge, där man genomdrev kyrkliga reformer i linje med påvemaktens intressen för större kyrklig frihet från världslig inblandning. B. medverkade till inrättandet av sekulära domkapitel. Hans närasamarbete med kyrkan antyds även av att två bröder och en son till B. blev biskopar i Linköping. Vid kung Erik Erikssons död 1250 valdes B:s son Valdemar till ny kung. B. kom härigenom att grundläggaen ny kungadynasti, och han fortfor att som jarl vara den egentlige politiske ledaren fram till sin död. Mot öster förde B. en offensiv politik och ledde ett krigståg i Finland för att befästa detsvenska väldet i Tavastland. Det är dock inte troligt, som Erikskrönikan gör gällande, att det skedde samtidigt med kungavalet och att B. anlade borgen Tavastehus. Krigståget ägde förmodligen rum islutet av 1230-talet och fortsatte 1240 i ett misslyckat anfall mot området kring Nevas mynning. Ett försök 1256 att tillsammans med Tyska orden anlägga en stödjepunkt söder om Finska vikenmisslyckades. B. lät befästa inloppet till Mälaren, och under hans tid började Stockholm utvecklas som handelsstad, även om han inte, som traditionen anger, var dess grundare. B. spelade en storroll inom lagstiftningen. Tillkomsten av fridslagar gällande hemfrid, kvinnofrid, tingsfrid och kyrkofrid tillskrivs honom, liksom även bestämmelser om att dotter skulle ärva hälften mot son; för desistnämnda är dock B:s roll ytterst osäker. Under B. kom förbud mot gäv-*eller skuldträldom och mot bevisföring genom järnbörd. Genom giftermålspolitik knöt B. förbindelser med Norge och Danmark.Han upprätthöll kontakter med kung Henrik III av England, vilken 1255 sände munkar för underhandlingar. B. slöt ca 1250 ett avtal med Lübeck om befrielse från tullar och avgifter; vidare skulle detyskar som bosatte sig i svenska städer följa svensk rätt. År 1261 erhöll Hamburg liknande privilegier. B. gav titeln jarl, lat. dux, ett maktinnehåll som den tidigare inte haft. Med honom ärförbundna flera åtgärder för att stärka kungamaktens samhälleliga roll och för att konsolidera dess position i Svealand, där den tidigare var svag. B. begravdes i Varnhems klosterkyrka. ThomasLindkvist
|
|
|
